Touring the Angel

seriöst.
I´m speachless.
jag
vet
inte
vad jag ska skriva. eller vad jag ska säga när nån frågar "Hur var Depeche då?"
det går
inte att beskriva.

jag menar. hur ska man kunna beskriva känslan av ett fullsatt globen som, när dave sjunger "reach out and touch faith", sträcker upp händerna upp i skyn?
jag tror det var ca. 5 pers som vägrade.
tänk er.
eller hur ska man kunna beskriva känslan av ett fullsatt globen som dansar med i "just can´t get enough" så hela globen skakar?
HUR ska man kunna beskriva känslan av att så fort dave sträckte upp händerna och vevade dom fram och tillbaka, så gjorde ALLA i globen det samma.
ni måste förstå.
hur liten, hur förundrad, man kände sig när man för en kort sekund kunde släppa blicken från scenen och kolla ut i publiken.
varenda sektion såg ut som sjögräs som gungar under vågorna.
HUR SKA JAG KUNNA BESKRIVA LYCKA?

dave kan iallafall:
"We're flying high
We're watching the world pass us by
Never want to come down
Never want to put my feet back down
On the ground"



och ja... jag skulle ta mig fan säga ja till sex med dave gahan...