en hyllning till mansoniten a.k.a. anders

jag minns så väl. första gången jag träffade honom.
det var en morgon på arvika 04.
min och elinas fyllemorgon började lägga sig till nykterhet och jag hade träffat de "goa gubbarna" sebbe, junior, martin och han andra.
vi sitter och käkar frukost. eller ja. dom käkar frukost. jag äter mitt godis jag hade fått under morgonen av nån gubbe i lastbil.
mot oss kommer det en svart och svår kille med KRITVITA ögon. han hade linser.
jag blev lite rädd faktiskt.
han sätter sig och börjar prata. han lät inte ens hälften så läskig som han såg ut.
SEN blurrar han ut den HEMSKASTE repliken man kan säga till mig "marilyn manson är ju svinbra vafan"
-eh nej?
det var så han kom att bli kallad mansoniten... i början var det mansonitjäveln. men detta "jäveln" suddades ut allteftersom festivalen pågick.
han budda ihop sig med elina också.
alltså nej. inte så.
utan alltså.
elina hamna in i gänget lixx.
mansoniten fick sig också en chock.
när han fick reda på att jag och elina var 16. det var lite roligt.
han trodde vi var typ 19-20.
alla fick sig iofs en chock när dom fick höra att vi var så små.
anyway.
jag och mansoniten hade kul ihop. sådär buddieskul.
jag saknade faktiskt honom en liten stund efteråt.
sen glömde jag bort han.
MEN nu ska ni få höra.
det är arvika 05.
jag har varit och möttupp maria portström för min biljett.
och är påväg mot husbilen.
VEM är det inte som kommer ragglandes efter några raggare? snorfull och allt?
JO mansoniten så klart.
jag kände först inte igen honom.
men sen slog det mig. ATT DET ÄR HAN. woho.
jag tror det var dom fina linserna som ticked-me-off. och evulcoaten.
jag bjuder in honom till vårat husbilscamp senare och han tackar ja.
och han kommer.
säkert ännu fullare än tidigare.
och sen händer det en massa saker emellan det men för att göra en lång historia kort: han och min spetälsk erica finner varandra.
strax efter festivalen blir de tillsammans
och mansoniten blir anders.

han är inte lika läskig och cool som jag tyckte första året.
andra året tvättades det där av lite.
nu är det helt borta.
med kommentarer från erica "jonna är fan den manligaste personen jag vet" kastades in i anders ansikte så har vi kommit överens att jag är bättre än honom.
men han är snyggare. jag vet inte riktigt på den punkten (hänvisning till kortet längre ner)
han ser lika skrämande ut. men när man tillexempel får skjuts av honom. och Elvis - Burning Love kommer igång eller Nancy Sinatra - These Boots Are Made For Walking och det enda anders vill göra är att dansa och sjunga för fulla halsar.
ja.
det är då man inser att man kan klå ner honom hur lätt som helst.