Captain Kelly's Kitchen

jag är hemma.
heeeemmaaaaaaa.

och jag har fått ett nytt hem också :D
till hösten och våren och så menar jag.

åmbergsvägen...gatan...eh....1 iallafall
en liten etta... eller ja liten och liten. jo... den är nog ganska liten. 24 kv. iallafall. parkettgolv. och kök.
MED MICRO. var mycket viktigt för mamma tydligen.

men nog om det.

ni vill kanske höra om min göteborgsresa. med dropkick. och pojkarpojkarpojkar?

blev inte så mycket pojkar. blev mest will. men jag klagar inte.
blev lite små sjuk på söndagen dock som blev bara värre och värre och tills på tisdagen hade hela halsen svullnat upp. men detta fick ICKE stoppa mitt dropkickfrieri.
det gjorde det inte heller.

det såg mörkt ut på fronten att ha någon att gå med där men det sket jag i. desto bättre tänkte jag. slapp jag vara social och prata och ha mig. för detta kunde jag inte. ibörjan... innan den lilla alkoholen slank ner.
men iallafall. fick sitta på centralstationen från 4 till 8 (vilket blev halv 9 tack vare joni) joni var förresten en 27 årig spansk snubbe som inte kunde ett enda ord engelska. vi snackade i två timmar eller nått. men hey! det var sällskap iallafall. han blev däremot ganska creepy när jag väl traskade bort till trädgårn och han slog följe. men jag är ju en sådan slagkraftig kvinna att jag fick bort honom.
men sen kom creep no.2 men han var lättare att bli av med när han upptäckte vad det var för konsert jag skulle på. jagmenar. ohmid gillade inte punkare. :D
jaja. någonstanns mellan joni och ohmid får jag iallafall ett sms om att christian visst ska på dropkick :D:D:D så jag möter upp honom vid baren och ja... rest is history.
jag var nära på att svimma två gånger tack vare febern. jag fick se min Kiss Me I´m Shitfaced och Fields of Athenry och Captain Kelly's Kitchen så jag ÄR mäkta nöjd.
sen tog jag bussen till Will och däckade där... och sov hela tiden han var på jobbet typ... sen åkte jag hem och in direkt på akuten.