My home is your head

jag tröttnar väldigt fort. jag har inte tålamod eller orken att upprätthålla saker, rutiner.
kalla det brist på självbehärskning eller vad fan du vill.
men jag finner mig i obekväma saker väldigt fort också. orkar inte byta upp mig mot det bättre, orkar inte leta efter nya möjligheter.
kalla det brist på självbehärskning om du vill det.
fine with me.

just nu har jag bara så dåligt samvete över allt.
dåligt samvete över att jag finns inte där för folk som behöver mig
dåligt samvete över att jag inte finns där jag vill och skulle behöva vara
dåligt samvete över att jag inte har tid eller orkar träffa folk som jag vill träffa och som vill träffa mig
dåligt samvete över att jag skiter i att höra av mig
över att jag inte ringer alla dessa samtal jag lovat göra
dåligt samvete över att jag aldrig fullföljer saker rakt igenom.

mest dåligt samvete har jag över att jag orkar inte fixa till dessa saker.

men dock är jag glad över att den där oerhört dåliga inspelningen från longgoneanddone-björn funkar igen och att orden "I took every little thing for granted" går att lyssna på igen

jag är en sån där att när det konstant händer saker i mitt liv så gör jag inget åt det, typ som att skriva det här.

"tar det sen" "har inte tid nu" "har inte ork nu"

sen när jag ska skriva av mig så kommer det ur ord som låter som något som skulle ha hamnat i Jonnas dagbok år 1994.

jag har iallafall fått körkort.
jag har börjat få sån status på jobbet att nu har jag inte sett min baby på två veckor, inte sett någon nästan på två veckor, inte pratat direkt med någon på två veckor för att jag jobbar.
jag har börjat på komvux, äntligen, så jag kommer vara klar med både religion och engelskan om allt går som det ska så är jag klar till jul, bara internationella relationer kvar som jag inte riktigt vet vad jag ska göra åt.

jag är inte blond längre utan har pippi-färg i huvudet.