dont make me keep saying nej!
varning för att detta kommer bli ett långt inlägg... kanske... känns som det... men ni känner ju mig också...
jaaaHÄJ det var la ett tag sen.
min identitetskris är över iaf. jag gillar mitt daller. och att jag trivs i att time to time se ut som en vålbergare. punkt slut.
gud. jag vet inte vart jag ska börja.
kan ju ta de goda tingen först så kan ni välja att läsa vidare eller strunta idet.
jojajuste. jag har chittchattat med alice cooper. ja, den riktiga ALICE COOPER. det är ju rätt häftigt faktiskt.
det var såhär:
jag var inne på shock för att inhandla lite nitar till mina skor.
kollade runt lite på killavdelningen och där står två svartaochsvåra waaaaayförgamla gubbar som jag känner lite halvt igen och smågnabbades om jeans.
stannar på motsatt sida och kollar på t-shirt då jag hör:
"ey, which jeans would look best on me, grey or black?"
"black" svarade jag
"are you sure?"
"black goes with everything" svarade jag
"alright then"
"..." svarade jag
"they told me it would snow, like big fucking snowstorm, but where is the snow" frågade den andra snubben"
"well, it its snowing right now, not much, but some white stuff is coming down, thats all I know" svarade jag
"oh fuck, thats cool" svarade jeans snubben.
sen vettefan hur vi avslutade eller om vi hade något mer ämne, jag vill minnas det men jag vågar inte försöka recitera det.
jag hade iaf iiiiingen aning om vilka dessa irriterande snubbar var, jag vill shoppa inte prata liksom.
när jag väl kommer till kassan efter också bestämt mig för att köpa svarta jeans tjuvlyssnar jag på killen som stod bakom kassans samtal med en medarbetare:
"fan, vi hade celebert besök här precis, du missade honom!"
"va, vem då?!"
"alice cooper! var helt skakis medans han gick runt med nån snubbe"
jag betalar, går ut och då slår det mig. det var alice cooper jag pratade med och gav råd att köpa svarta istället för grå jeans. gudars.
detta firar jag, sandra och will genom att spontangå på konserten han hade på liseberg och fan vad krut det är i gubben.
jag blir lite småkär i basisten, dock har jag nu gjort lite research och fått reda på at chuck garric är 67 år.
inte ok.
änyway.
mer bra saker:
jag har fyndat.
jag har köpt en päls på tradera för 300 kr.
ja, en päls. en äkta.
rajjan säger att det är räv, tamräv för de är vita.
jag vet inte.
den är varm, mjuk och skönt.
jag gillern.
jag har klippt mig.
jättekortinacken
jag gillert
sen är jag helsvart i huvudet också.
pallade inte vara rödhårig mer.
jag är praktiskt taget klar med alla julklappar.
det är bra.
dock känner jag en viss irritation. irritation på nästan allt.
särskilt på två saker.
den lite mildare då:
en viss "situation" ligger och kokar under ytan på skolan. känt av den ett tag nu men nu börjar det synas blubblor. jag är varken dum eller blind. och jag bara känner att det är SÅ JÄVLA TÖNTIGT. men jag håller mig undan, så mycket jag bara kan.
för en gång skull håller jag mig undan. är ganska van att efter en sån här lång tid av bekräftelse på att magkänslan är sann, explodera. men det är jullov nu och jag har ganska så mycket värre saker att hantera än det här.
för det här är fan närainpå lågstadienivå.
snorungenivå.
vuxna människor som inte riktigt har lärt sig.
hatar pikar och jag hatar smussel.
kom och ta det rakt i mina ögon istället.
så slipper ni.
för jag kan fan lova att om det fortsätter efter jul då kommer jag koka över.
och ni vill inte se det.
den andra saken då.
fan.
pallar inte ens att skriva om det egentligen.
men nedräkningen började för ett tag sen.
medans alla andra räknar ner till den 24e räknar jag ner till den 21.
mao. 5 dagar kvar.
mitt liv förändrades då.
till det bättre kan man säga i en synvinkel
till det sämre i en annan.
men det förändrades iaf.
förevigt.
föralltid.
min kamp började ordentligt då.
jag ska fan bli bra igen.
inga mer mediciner.
inga mer inläggningar.
inga mer aggressiva utbrott mot mig själv eller andra.
ett bättre liv helt enkelt.
ett normalt liv.
men min syn på mig själv bekräftades.
stämpeln jag gav mig för många år sen brändes in.
värdelös.
äcklig.
kött.
fitta.
då var det inte så att jag var naiv.
att jag var för godtrogen.
nej
denna gången såg han... någon... för vad jag verkligen är och utnyttjade det.
tvingade det på mig.
stämplade, brände in det för gott.
kommer aldrig gå bort.
hur mycket jag än tvättar eller skrubbar.
ingen jul kommer vara jul längre.
kvittar hur mycket jag julpyntar eller lyssnar på julmusik.
faktum är att jag börjar avsky det.
allt som har med julen att göra.
börjar märka att jag har anammat samma syssla som ockuperade mig förra året.
jag letar ständigt efter blåmärken.
jag letar ständigt efter minnen.
hittar inga men det känns som att de finns där.
nånstanns.
den 21 december 2008 stötte jag på den riktiga grinchen. han finns nånstanns där ute och kommer alltid att hemsöka mig när det vankas jul
jaaaHÄJ det var la ett tag sen.
min identitetskris är över iaf. jag gillar mitt daller. och att jag trivs i att time to time se ut som en vålbergare. punkt slut.
gud. jag vet inte vart jag ska börja.
kan ju ta de goda tingen först så kan ni välja att läsa vidare eller strunta idet.
jojajuste. jag har chittchattat med alice cooper. ja, den riktiga ALICE COOPER. det är ju rätt häftigt faktiskt.
det var såhär:
jag var inne på shock för att inhandla lite nitar till mina skor.
kollade runt lite på killavdelningen och där står två svartaochsvåra waaaaayförgamla gubbar som jag känner lite halvt igen och smågnabbades om jeans.
stannar på motsatt sida och kollar på t-shirt då jag hör:
"ey, which jeans would look best on me, grey or black?"
"black" svarade jag
"are you sure?"
"black goes with everything" svarade jag
"alright then"
"..." svarade jag
"they told me it would snow, like big fucking snowstorm, but where is the snow" frågade den andra snubben"
"well, it its snowing right now, not much, but some white stuff is coming down, thats all I know" svarade jag
"oh fuck, thats cool" svarade jeans snubben.
sen vettefan hur vi avslutade eller om vi hade något mer ämne, jag vill minnas det men jag vågar inte försöka recitera det.
jag hade iaf iiiiingen aning om vilka dessa irriterande snubbar var, jag vill shoppa inte prata liksom.
när jag väl kommer till kassan efter också bestämt mig för att köpa svarta jeans tjuvlyssnar jag på killen som stod bakom kassans samtal med en medarbetare:
"fan, vi hade celebert besök här precis, du missade honom!"
"va, vem då?!"
"alice cooper! var helt skakis medans han gick runt med nån snubbe"
jag betalar, går ut och då slår det mig. det var alice cooper jag pratade med och gav råd att köpa svarta istället för grå jeans. gudars.
detta firar jag, sandra och will genom att spontangå på konserten han hade på liseberg och fan vad krut det är i gubben.
jag blir lite småkär i basisten, dock har jag nu gjort lite research och fått reda på at chuck garric är 67 år.
inte ok.
änyway.
mer bra saker:
jag har fyndat.
jag har köpt en päls på tradera för 300 kr.
ja, en päls. en äkta.
rajjan säger att det är räv, tamräv för de är vita.
jag vet inte.
den är varm, mjuk och skönt.
jag gillern.
jag har klippt mig.
jättekortinacken
jag gillert
sen är jag helsvart i huvudet också.
pallade inte vara rödhårig mer.
jag är praktiskt taget klar med alla julklappar.
det är bra.
dock känner jag en viss irritation. irritation på nästan allt.
särskilt på två saker.
den lite mildare då:
en viss "situation" ligger och kokar under ytan på skolan. känt av den ett tag nu men nu börjar det synas blubblor. jag är varken dum eller blind. och jag bara känner att det är SÅ JÄVLA TÖNTIGT. men jag håller mig undan, så mycket jag bara kan.
för en gång skull håller jag mig undan. är ganska van att efter en sån här lång tid av bekräftelse på att magkänslan är sann, explodera. men det är jullov nu och jag har ganska så mycket värre saker att hantera än det här.
för det här är fan närainpå lågstadienivå.
snorungenivå.
vuxna människor som inte riktigt har lärt sig.
hatar pikar och jag hatar smussel.
kom och ta det rakt i mina ögon istället.
så slipper ni.
för jag kan fan lova att om det fortsätter efter jul då kommer jag koka över.
och ni vill inte se det.
den andra saken då.
fan.
pallar inte ens att skriva om det egentligen.
men nedräkningen började för ett tag sen.
medans alla andra räknar ner till den 24e räknar jag ner till den 21.
mao. 5 dagar kvar.
mitt liv förändrades då.
till det bättre kan man säga i en synvinkel
till det sämre i en annan.
men det förändrades iaf.
förevigt.
föralltid.
min kamp började ordentligt då.
jag ska fan bli bra igen.
inga mer mediciner.
inga mer inläggningar.
inga mer aggressiva utbrott mot mig själv eller andra.
ett bättre liv helt enkelt.
ett normalt liv.
men min syn på mig själv bekräftades.
stämpeln jag gav mig för många år sen brändes in.
värdelös.
äcklig.
kött.
fitta.
då var det inte så att jag var naiv.
att jag var för godtrogen.
nej
denna gången såg han... någon... för vad jag verkligen är och utnyttjade det.
tvingade det på mig.
stämplade, brände in det för gott.
kommer aldrig gå bort.
hur mycket jag än tvättar eller skrubbar.
ingen jul kommer vara jul längre.
kvittar hur mycket jag julpyntar eller lyssnar på julmusik.
faktum är att jag börjar avsky det.
allt som har med julen att göra.
börjar märka att jag har anammat samma syssla som ockuperade mig förra året.
jag letar ständigt efter blåmärken.
jag letar ständigt efter minnen.
hittar inga men det känns som att de finns där.
nånstanns.
den 21 december 2008 stötte jag på den riktiga grinchen. han finns nånstanns där ute och kommer alltid att hemsöka mig när det vankas jul
posted by sckrollan at 8:48 em
2 Comments:
Haha kul att det var Alice Cooper XD Hade inte heller vetat att det var han^^
Usch den där grinchen :(
<3
Har du möjlighet att få med dig mina jackor hem när du kommer hem till Karlstad? Tänkte du kanske gör det till julafton^^
Hoppas vi hinner ses nånting iaf!
Hej Sckrollan det var way to long ago sincen vi pratade. Hur är det? Ta och svara på msn, facebook sms eller något annat forum som vi nyttjar oftare än detta numera. Jag har usett årets blogg i alla fall :)
Hare super, kram
//Tobias
Skicka en kommentar
<< Home