en fluga i halsen och en tegelsten i magen
mår inte sådär jättebra.
vet inte om det är för att jag är pissesjuk eller om det är något annat.
ont och irritation har jag överallt iallafall.
har ni någongång känt en sån där outofthebody-känsla?
att ni i fysisk och materiell form går som på automatik och att ni i psykisk och spirituell form går bredvid och tittar på medans den materiella kroppen löser de vardagliga och icke vardagliga problemen utan att ni kan kontrollera det.
att man känner att vissa val och hantering av situationer kunde ha hanteras på SÅ MYCKET bättre sätt än vad som egentligen hände? och att valet man gjorde då var att ta den krångliga vägen när den bästa och smidigaste vägen låg bara utstakad framför fötterna på en.
och när man tänker tillbaka på vad man gjorde så känns det liksom som att det var någon helt annan än en själv som gjorde detta.
att allt var bara en dröm eller film man har sett?
just nu är det så för mig.
ALLT är så för mig.
till och med valet att äta känns som att det är någon annan än mig själv som väljer.
valet att gå upp ur sängen, det är fan inte mitt val.
min kropp styr mig medans jag tittar på.
och det är så jävla skrämmande.
så jäääävla skrämmande.
jag hoppas att mina 5 dagar i göteborg ger mig tid till rekreation så detta försvinner.
vet inte om det är för att jag är pissesjuk eller om det är något annat.
ont och irritation har jag överallt iallafall.
har ni någongång känt en sån där outofthebody-känsla?
att ni i fysisk och materiell form går som på automatik och att ni i psykisk och spirituell form går bredvid och tittar på medans den materiella kroppen löser de vardagliga och icke vardagliga problemen utan att ni kan kontrollera det.
att man känner att vissa val och hantering av situationer kunde ha hanteras på SÅ MYCKET bättre sätt än vad som egentligen hände? och att valet man gjorde då var att ta den krångliga vägen när den bästa och smidigaste vägen låg bara utstakad framför fötterna på en.
och när man tänker tillbaka på vad man gjorde så känns det liksom som att det var någon helt annan än en själv som gjorde detta.
att allt var bara en dröm eller film man har sett?
just nu är det så för mig.
ALLT är så för mig.
till och med valet att äta känns som att det är någon annan än mig själv som väljer.
valet att gå upp ur sängen, det är fan inte mitt val.
min kropp styr mig medans jag tittar på.
och det är så jävla skrämmande.
så jäääävla skrämmande.
jag hoppas att mina 5 dagar i göteborg ger mig tid till rekreation så detta försvinner.
1 Comments:
Hur är det med dig, baby?
Saknar dig massor!
Skicka en kommentar
<< Home