Absence of heart makes a boy, a man, a monster

I stand my ground.
kärlek är bara ett ord för hopplösa romantiker att skylla på när de blir kåta.
det är något allvarligt fel på kärlek.
det är bara en sjukdom som orskar att man imploderar om och om och om igen.
jag förstår inte...
varför utsätter ni er för sådant?
vad är det för meningen att sätta sig själv i en situation där man är totalt helt utelämnad.
helt blottad. sårbar?
det går aldrig bra. det kommer aldrig gå bra.
nångång blir någon sårad, så varför utsätter i er för sånt?
det kommer aldrig bli som i "the notebook". och även där, även i den filmen, så blir dom sårade.
kärlek är bara idiotiskt.
samtidigt beundrar jag er... ni som faktiskt lämnar ut er sådär. som vågar ge och ta kärlek.
ni måste vara fruktansvärt starka.
jag själv skulle nog inte överleva att bli sårad.
sådärför kommer jag alltid köra på samma stil som jag alltid har gjort.
hellre såra än att bli sårad.

och av att döma av ett visst samtal från igår... så verkar det som jag har gjort det igen.
eller så mådde han bara dåligt. jag vet inte.
jag vet ingenting längre...
eller så är det bara jag som är sugig på att läsa av honom. och att det var jag som var wierd. <- hoppas på det alternativet.

jag vill inte vara här, jag vill inte vara i sunne. jag vill inte vara i karlstad. jag vill inte vara i värmland. jag vill inte vara i sverige. jag vill inte vara i norden. jag vill inte vara i europa. jag vill inte vara på jorden.
nån som äger en stjärna jag kan få låna. så jag kan sitta och bara va i en liten stund?

eller iallafall kan jag få komma till nån? komma bort från värmland?

jag behöver tid att rannsaka mig själv.