tredje gången gilt

okejokej. det här är den tredje gången jag loggar in i dag för att skriva blogg.
men det har inte funkat.
jag
har
för
mycket
i
hjärnan.

jag vet inte vad jag ska säga... eller ja... skriva.
allt känns så jävla jobbigt fast samtidigt helt underbart.
men det jobbiga övertar det underbara.
och det är ganska synd.

för saker som är underbara infinner sig bara korta stunder.
som ett mail.
som ett telefonsamtal.
men saker som är jobbiga finns där... hela tiden.
som en upplevelse
som ett minne.
och det är därför det är så svårt att se det fantastiska och så svårt att skjuta undan det hemska.

men som tur är. så har jag fått verktygen. tack.
tack för verktygen.
dom för så jag kan faktiskt skjuta undan allt som skrämmer mig.
allt som ger mig den där bedrövliga känslan i magen.
allt som ger mig insomnianätter
allt som tar bort matlusten.

men nu... när handlingen i helgen gav lite mer konsekvenser än väntat.
jag hade förväntat mig psykiska påfrestningar. men inte fysiska.
inte fysiska som jag inte själv orsakat.
det är jävligt wierd.
jag vet inte hur jag ska tackla det.

jag är inte van med detta.

sen så försvinner alla betydelsefulla männen i mitt liv.
henry är borta.
little henry lee.
jag kan inte hitta honom!
nånstanns i mitt rum i sunne måste han ligga.
JAG MÅSTE HITTA HONOM.
han ska ju snart skickas in till ana-maria.
han ska ju avgöra allt...
men han är borta.
samtidigt så behöver jag verkligen honom.
jag behöver honom så jag kan få ur mig allt som jag inte vågar skriva här eller vill berätta för någon levande person.
heh... det är iofs jävligt också. jag har världens underbara vänner och därför vill jag inte prata med dom.
förstår ni?
när jag är med er/dom, vill jag glömma allt. jag vill fan ha roligt! okej? så ha bara roligt med mig? fint? bra! tack.

sen är Kalle borta.
Kalle Benstomme.
visst. han är baaraa en reflex som sitter på min jacka.
men... jag har alltid haft en eller flera sånadär små saker som jag lägger hela min förlit till. som jag alltid har med mig.
som den där simfoten jag fick av han dykaren när jag trillade på cykeln.
den har jag kvar. fast den ligger hemma
eller som den där fula stickade saken jag fick av andreas eller totte när jag föddes.
den är kvar. den är också hemma.
men Kalle... Kalle har försvunnit.
Kalle är borta.

nu har jag bara dartan, räz och pinhead kvar.
måtte dom inte också försvinna.